Strokevården får underkänt på flera områden

Äntligen finns det en rapport* som tar ett helhetsgrepp på hela strokevårdskedjan, alltså även vården och omhändertagandet ute i kommunerna. Tidigare har fokus legat på vården på sjukhus, men i genomsnitt är vårdtiden endast cirka 12 dagar på sjukhus, det vill säga de flesta kommer väldigt snabbt hem efter en stroke.
Är vården och omsorgen efter hemkomsten bristfällig eller saknas helt så slår det hårt på den som har fått stroke för att inte tala om den anhöriga eller de anhöriga som får ta en många gånger orimlig arbetsbörda, ibland både natt och dag. Att det finns brister i samordning, i rehabilitering och i stödet till anhöriga är ingen nyhet för oss i STROKE-Riksförbundet. Vi får dagliga samtal om detta, därför är det så viktigt att Socialstyrelsen har utvärderat hela strokevårdskedjan från det akuta till vården och rehabiliteringen ute i kommunerna
Socialstyrelsens generaldirektör Lars-Erik Holm säger att han visste att det fanns samordningsproblem men att de var så stora är för honom förvånande. Han menar att för den här patientgruppen är rehabiliteringen avgörande för att man ska få en bra livskvalitet efteråt. Den akuta vårdtiden är bara en del av hela processen. Därför måste man ha en välfungerande samordning mellan landsting och kommun så att inte patienten faller mellan stolarna
Flera av kommunerna erbjuder ingen rehabilitering efter stroke visar undersökningen, trots att de enligt lag är skyldiga att göra det. Knappt hälften av alla kommuner uppger att det saknas samordning med det egna landstinget. Det är dock bara i 44 procent som det råder en samstämmighet mellan kommunerna och strokeenheterna om en gemensam samverkansplan. Det signalerar att flertalet av samverkansplanerna inte används eftersom en part inte känner till dem. Detta är särskilt anmärkningsvärt då det finns regler och föreskrifter om att landstingen och kommunerna gemensamt ska utforma rutiner för samordning av rehabilitering för personer med stora och långvariga behov av insatser från både hälso- och sjukvårdslagen och socialtjänstlagen. Otydligheten mellan huvudmännen medför att det blir svårt för den som har fått stroke och deras anhöriga att veta vart de ska vända sig. Risken är också stor att många ”hamnar mellan stolarna”. På förbundet får vi många samtal just om ”vem ska jag vända mig till efter hemkomsten från sjukhuset”.

Samordning ger bättre resultat
I de kommuner som uppger att det finns samordningsplaner med landstinget finns det tydliga positiva resultat vad gäller till exempel allmänt hälsotillstånd, nedstämdhet och tillgodosett behov av rehabilitering. STROKE-Riksförbundet kan inte acceptera att nästan hälften av kommunerna saknar en samordning med landstingen. Förbundet kräver att landstings- och kommunpolitiker tar sitt ansvar och ser till att det utfärdas samordningsplaner som sedan följs upp och utvärderas.

Anhöriga får inget stöd
När det gäller anhöriga som också har fått svara på frågor visar undersökningen, att sjukdomen får stora konsekvenser för anhöriga, däribland bundenhet och minskat förvärvsarbete. Det är få anhöriga som uppger att de har fått något stöd från kommunen trots att kommunen är skyldig att ge detta enligt lag. De som säger sig att de har fått någon form av stöd är i stor utsträckning missnöjda eller mycket missnöjda med det erbjudna stödet. Kommunernas insatser att stödja anhöriga på olika sätt måste förbättras det är inte rimligt att anhöriga ska bära ett sådant tungt lass när det gäller omhändertagandet. Kommunerna måste utforma en plan för anhörigstödet och lära av andra där man har lyckats att fånga upp anhöriga och ge dem stöd. Människor är olika och behöver stöd i olika former.

Anmärkningsvärda könsskillnader
Det finns även stora könsskillnader när det gäller tillgång till rehabilitering. Dubbelt så många män som kvinnor får dag- och teamrehabilitering efter insjuknandet i stroke. Man kan ju fråga sig vad dessa skillnader beror på? En sak är säker det behöver utredas eftersom det inte är acceptabelt att det finns så stora könsskillnader.
Det akuta omhändertagandet
När det gäller den akuta strokevården pekar Socialstyrelsen ut följande förbättringsområden:

• Förkorta väntetider i strokevården.
• Öka andelen patienter som får vård på strokeenhet.
• Förbättra sekundärpreventiv läkemedelsbehandling.
• Operera fler för förträngning i halspulsådern (karotisstenos).

Det är inte rimligt att väntetiderna på vissa sjukhus är långa, då vi vet att efter en stroke så dör 2 miljoner celler varje minut. Det vill säga Snabb insats räddar hjärnan. De senaste åren har tiden från insjuknande till behandling på sjukhuset minskat och på många håll markant men det finns fortfarande behov av att förbättra detta ytterligare..
Det är positivt att fler får vård på strokeenhet eftersom det räddar liv, minskar funktionshinder och beroende. Men många ligger först på en annan avdelning innan de kommer till strokeenheten. Andelen som kommer direkt till strokeenheten behöver ökas.

STROKE-Riksförbundet kräver att:
• Alla kommuner upprättar samordningsplaner tillsammans med landstingen och tar fram vårdprogram för rehabilitering och där det tydligt framgår vem som har ansvaret
• Alla oavsett kön och ålder erbjuds en god rehabilitering efter hemkomsten och en återkommande rehabilitering efter behov
• Alla kommuner tar fram en handlingplan för stöd till anhöriga, stödet måste individanpassas. Stödet ska följas upp och utvärderas kontinuerligt
• Förbättringar inom akutvården med bla kortare väntetider och ökad tillgång till vård på strokeenhet.

STROKE-Riksförbundet vill se att politikerna i kommuner och landsting ta sitt fulla ansvar och följer de lagar som finns!

Sven Andréasson
Ordförande
STROKE-Riksförbundet

*Länk till den nationella utvärderingen av strokevårdskedjan: http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2011/2011-11-2