-Nu när vi fått veta att nio av tio personer med funktionshinder är utan jobb, borde vi påverka det vi kan påverka, funktionshindren är bestående och livslånga, men individen kan absolut ha ett fungerande yrkesliv och en aktiv fritid. För att personer med funktionshinder ska kunna vara konkurrenskraftiga på arbetsmarknaden krävs mer resurser och möjligheter i form av personlig assistans, hjälpmedel och anpassningar. Det behövs en förtydligad lagstiftning där man bortser från minuträkning och istället ser till hela behovet. Vi borde se till att fler personer beviljas personlig assistans och inte färre.
Det anser Veronica Hedenmark, VH assistans, som själv har ett omfattande funktionshinder sedan födseln och redan vid 19 års ålder skulle ställas utanför arbetsmarknaden genom en förtidspensionering, i en kommentar till Socialstyrelsens nya rapport ”Alltjämt ojämt”.
Idag driver hon ett nationellt företag med 700 anställda, arbetar mer än heltid, reser och är aktiv på fritiden, tack vare hårt arbete och rätten till personlig assistans.
I går kom Socialstyrelsens rapport som slår fast att det är stora skillnader i levnadsförhållanden mellan funktionshindrade och befolkningen i övrigt – trots tio års politiskt arbete. Rapporten bygger på en undersökning av 57.500 vuxna personer med funktionshinder och visar att gruppen bland annat har sämre utbildning, arbete, ekonomi och hälsa.
Veronica Hedenmark anser att det är naivt att tro att Arbetsfömedlingen ska kunna rätta till något som gått fel redan från början.
-När personer når åldern för yrkesarbetande är det alldeles för sent. I grunden handlar det om fördomar som befästs i tidig ålder. Man måste börja redan i skolåldern och våga ställa krav på barn med funktionshinder för att de ska kunna förväntas delta i samhällslivet, med en medborgares alla rättigheter och skyldigheter. Barn med funktionshinder har rätt till undervisning med kvalitet och innehåll, många föräldrar kontaktar mig och tycker att skolan inte är meningsfull för deras barn. Många barn med funktionshinder får inte ens betyg, de har också rätten till sina betyg som alla andra.
Viktigt prata om framtiden
Barnperspektivet är viktigare än någonsin förr. Det är här i barndomen och de tidiga skolåren som grunden till att uppleva gemenskap och inte ett utanförskap läggs.
Skolors dåliga tillgänglighet är en del i ett begynnande utanförskap, det finns många barn med funktionshinder som inte kommer in i skolmatsalen utan får äta i klassrummet, många som inte kan delta i idrotten för att de inte kommer in i gympasalen, duschen eller omklädningsrummet.
En annan är avsaknaden av förebilder, möjligheter och framtidstro. Veronica Hedenmark tycker det är viktigt att ha en normbild även för barn med funktionshinder, prata med barnen om vad de ska bli när de blir stora, hur de ska leva och bo.
-Jag tror att många inte vågar prata med sina barn om framtiden, för den ter sig så oviss. Boende- och framtidsfrågor är supersvåra för vem som helst, och särskilt för gruppen unga vuxna med funktionshinder, därför anser jag att man borde utbilda syokonsulenterna mycket mera än vad som görs idag.
Rädsla, okunskap och kostnader
Det har gått tio år sedan riksdagen slog fast de handikappolitiska målen som säger att personer med funktionsnedsättning ska ha lika förutsättningar för goda levnadsförhållanden som andra medborgare. Men gapet mellan idé och verklighet är stort. Folkhälsominister Maria Larsson (KD) hoppas i en kommentar på initiativ från arbetsgivarna för att ge fler jobb och tycker det är ”mycket bekymmersamt att personer med funktionshinder inte finns på arbetsmarknaden. Vi har haft samtal med arbetsmarknadens parter - politiken kan göra en del, men parterna kan också göra mycket. Mycket beror på rädsla och okunskap”.
Veronica Hedenmark anser att det även är en kostnadsfråga för arbetsgivarna.
-Alla arbetsgivare som anställer personer med funktionshinder borde få kostnaderna för anpassning och hjälpmedel täckta av staten. Det sker redan idag när det gäller exempelvis skrivbord och datautrustning, men vad hjälper det när man inte ens kommer in i lokalen? Ramper och dörröppnare skulle enkelt avhjälpa hindren, de största problemen är småsaker som två trappsteg vid entrén och ingalunda de k-märkta husen, slår Veronica Hedenmark fast.
